let me be me, pleeease dude
tjo där va!
första dagen i skolan. sugigt. Har redan en massa plugg... Två prov nästa vecka o en massa annan skit som säkert många av er känner igen. Vi måste hålla ihop!
Får så jäkla mycket kommentarer om allt. Allt, seriöst. Jag brukar säga vad jag tycker och så, och jag gillar att andra också gör det: men visst finns det en gräns när man faktiskt börjar lägga sig i?
Och varför tror ingen att jag duger till att syssla med det jag vill syssla med? Många tycker att jag ska försöka tänka djupare inom kemi och en massa skit. Många tror att chansen e så betydligt liten att jag får syssla med något praktiskt, estetiskt, när jag blir äldre. Vissa tycker typ att jag ska satsa på något tryggt och säkert.
Vissa av oss här i världen är inne på att vara ekonom, äga företag, advokat, läkare, försäljare etc - och det är jättebra! Men alla vill faktiskt inte välja den "säkra sidan". Hur hade det gått om alla gjorde det? Att klippa film, lägga in effekter i filmer, göra musik eller något i den stilen, kanske t.o.m större - det är det jag vill! Men om ingen hade trott på att de skulle kunna nå den drömmen, så hade INGEN gjort det idag. Då hade många filmer inte blivit till och skivor hade inte blivit sålda.
Jag vill gå media musik för att det är sådant jag vill syssla med. Älskar att skapa film, musik, gillar media...! TV-reporter hade jag verkligen inte klagat på...!
Men det jag försöker säga är att ni får gärna fega ur era framtidsdrömmar om det känns härligt, men ni behöver inte påverka andra att följa samma väg! Ni behöver inte lägga er i, utan lägg mer krut på er själva istället! Ta hand om er själva, jag tror att era nära och kära runt om hittar en bra väg. Om inte så kan du vara ett stöd, men du kan inte mycket göra.
