Helt plötsligt så är det knappt ljust längre. Solen är knappt med oss och det blir bara kallare och kallare. Det är inte som våren, då det härligt blir varmare. Utan nu blir det bara kallare och mörkare. Inte konstigt att man blir deppig.
Läste i en tidning idag att ca 2 miljoner tjejer/kvinnor blir smådeppiga inför hösten varje år. Usch, det känns ju lite hemskt...
Inte bara det. Hur vi själva mår påverkar vår omgivning. När jag var yngre så älskade jag vintern! Snö var det vackraste som fanns och jag älskade att åka pulka. Snöbollskrig var också härligt. Ett varmt bad efter en lång promenad i snön. Det var livet.
Men de senaste åren så har omgivningen påverkat mig som fasen. Och jag föll. Så nu blir jag alltid lite rädd inför vintern. Rädd för att jag ska må dåligt.
Men varför inte backa tillbaka tiden lite? Varför inte återuppleva gamla minnen? Varför måste jag sluta åka pulka? Och leka snöbollskrig? Är inte julen dessutom underbar? Okej, slask är ju inte det roligaste, men vi brukar faktiskt ha en hel del snö, och det är ju verkligen vackert.
Och att vi ens klagar över sådana småsaker. Jag vet, man har hört det förut, men det är fortfarande sant; det finns dom som har det tusen gånger värre. Vissa får ingen mat. Vissa är allvarligt sjuka. Vissa har inga pengar. Vissa som är oskyldiga sitter i fängelse (sånt händer faktiskt). Vissa har precis förlorat sina föräldrar i en olycka. Vissa dör pga vattenbrist just nu.
Och så kommer jag här. Och klagar på vintern. För att den är lite för mörk och kall för min smak. Det finns faktiskt positiva saker med vintern, kanske dags för mig att öppna upp ögonen lite? Kanske dags för dig också, vad vet jag! Tagga höstens fina löv och kläder, heja heja!
