När det är höst och tiderna börjar bli mörkare ute så känner det som att man får vara mer ifred typ, tycker jag. Alla kryper in i sina varma hus för att... värma sig? hahah. Och eftersom de flesta gör så så får man mer tid för sig själv, känns skönt tkr jag =) är lite av en ensamvarg. Någon mer som förstår? Inte för att ni kan kommentera på denna bloggen, men :P vill inte få dumma kommentarer. Har jag dock aldrig fått innan, men man vet inte. Finns många skummisar.
Pluggar lite engelska och franska, men behövde en paus från skollivet nu. Tänk när man snart ska välja gymnasium... Vilken linje? Vilken skola? Känns inte som att det finns så mycket att välja på här i götet :/
Visst känns det jobbigt när någon förändras, till det negativa? En som står dig nära, som helt plötsligt glider ifrån och blir en annan på vägen och man själv står kvar, ensam, medan den andra blir en annan person i en annan värld. Det är tragiskt, faktiskt. Men det är personens val om den ska förändras eller inte. Jag tänker stå kvar här. Tänker inte förändras. Om så alla mina nära och kära förändras och glider ifrån mig. Det spelar ingen roll - jag står kvar här. Jag har alltid stått här och tänker alltid göra. Jag har varit nära på att glida bort en del gånger, men något har alltid lyckats hålla mig kvar. Vet inte vad det är. Det är som att någon står och håller fast i mig, och om jag glider iväg så drar denna "någon" i ett rep som leder till mig. Jag dras tillbaka. Jättebra ju! Jag tänker aldrig förändras. Never.
