13-årig galning igen. Japp. Människor som verkligen känner mig vet om att jag en gång i tiden var totalt besatt av Jonas Brothers. Inte i några veckor. Inte i några månader. Nej, vi snackar två hela år. Om inte mer...
Deras musik fick mig att dansa på moln och utan överdrift så drömde jag om dom minst tre nätter i veckan. Jag visste allting om dom, som om jag vore världens stalker, och jag var dessutom förälskad i Nick Jonas - den yngste medlemmen. Hans underbara röst fick mina ben att skaka sönder. Hans snälla ansikte fick mig att smälta. Jag skrev låtar om hur olyckligt förälskad jag var i honom.
Nick och hans bröder hade en "live chat", där dom pratade i en filmkamera samtidigt som galna fans skrev i chattrutan nedanför. Efter en jäkla massa tjat så sa dom äntligen hej till mig. Detta gjorde min dag. Min vecka. Min månad. Mitt år. Jag var galen i detta bandet. Så när man ser galna fans till tex One Direction, som står och gråter av att se dom, så förstår jag dom totalt. Jag minns känslan. Denna besatthet tog slut för mer än fyra år sedan nu, men jag minns ändå! Helt otroligt hur man kan bli så besatt av ett band!
Sov över hos Hille på kvällen. Vaknade och drog mig till skolan, spelade volleyboll med halva klassen efter det och sedan blev det lite shopping! Drog mig sedan hem till Lisa och garvade ihjäl mig som vanligt, samtidigt som vi åt pizza.
Imorgon står fika, 18-årsmiddag och utgång på schemat! Blir nog en bra fredag.
Gonaaaatt!
