Vissa människor släpper man bara taget om, eller tvärtom. Känns som att vissa vänner kommer och går. Ena stunden kan man vara jättetajta, sedan så förändras en, eller så börjar man umgås med en massa andra. Och på grund av skolbytet, till gymnasiet nu, så känns det som att en del människor glider ifrån. Men du finns alltid där och du kommer alltid göra. Du drar till USA nästa år, och det kommer kännas så tomt här i kvarteret utan dig. Det finns ingen jag kan springa över till efter middagen, på två minuter. Ingen att kolla in skumma YT-klipp med lite när som helst. Men fast än vi kommer vara ifrån varandra i ett år så släpper jag aldrig taget. För du är min människa. Du är den som känner mig bäst. Utan dig är jag halv.
Vi måste fira 10-årsjubileum!
