Jag sov med tänd lampa på nätterna tills jag fyllde 14, kan jag tänka mig. Har länge varit väldigt mörkrädd. Men idag så kan jag bara inte förstå hur man kan vara rädd för mörker. Det är när man ligger ensam i mörkret som man hinner tänka och slappna av. Underbart, faktiskt.
Vissa är rädda för att gå ute i mörkret. Alla är lika rädda för att ett peddo ska sitta i en buske och hoppa fram mitt framför ögonen på en. Nä, ni behöver inte tänka på det - det är extremt ovanligt. De flesta påhoppen sker, tragiskt nog, i hemmet.
Vet inte vad jag försöker säga med detta. Men gör som jag - lyssna på en av dina gamla favoritlåtar i mörkret och njut. I mitt fall så har jag Bill W i hörlurarna. Man tröttnar aldrig!
Gonatt!
