Imorgon blir det mer Wera, och även Daniel!
Jag har tänkt på en sak: Hösten är verkligen här när som helst. Och jag gillar det nog inte. För det är på sommaren som jag är som lyckligast och jag kan inte riktigt släppa tiden i USA och tiden på Marstrand.
Sommarkvällarna i USA då en taxi kom och hämtade oss och tog oss till TGIF eller något annat underbart. Kvällarna då vi stod och skrattade ihop i badrummet och såg fram emot dagen som skulle komma.
De sena kvällarna när jag och Sosso tog en kaj, en härlig promenad längs kajen och husen. Vi pratar om allt mellan himmel och jord som man inte kan prata om med alla, men med henne känns det så naturligt.
Nu sitter jag här och bara väntar på hösten, vare sig jag vill ha den här eller ej. Men det är bara att ta sig igenom den kalla tiden, för det väntar alltid något gott.
ROSETT, TIHIHI
:)
