När man är sjuk så har man mycket tid över. Tid över till att tänka på allt möjligt, typ.
Jag har tänkt på vad jag vill göra efter gymnasiet! Vill ju verkligen söka in till olika skolor utomlands... Vill ju verkligen hälsa på den där skolan i NY i april, som vi ska göra. Vill ju verkligen.
Men jag är så mesig. Vågar jag lämna allt här i (antagligen) två år? Kommer ju att få världens hemlängtan?
Men ibland måste man kasta sig ut. Som Sarah gjorde. Som Lisa gjorde. Som mamma gjorde när pappa ville flytta utomlands med henne. Som den där trevliga moldavien som jag träffade när jag var tretton gjorde. Som Lif och hennes familj gjorde. Som Tony i "Ellen Show" gjorde.
Man får inte låta rädsla hindra en! Det har jag lärt mig. Och "One Tree Hill" påminner mig om det hela tiden... Men det är bra! För det är sant.
För övrigt har jag och Sarah påmint varandra om hur mycket vi saknar varandra idag. Det är rätt galet, var typ sju månader sedan vi sågs nu. Förstår inte hur jag har klarat av det. Men snart ses vi igen! I juni är hon hemma igen. Längtar!
Antagligen så drar jag mig till skolan imorgon. Medicinen hjälper verkligen för halsflussen! Så förhoppningsvis får jag andas lite frisk luft imorgon och ha en ungdomlig konversation med någon!
