"Hejdå, ses om en vecka!"
Oj? Vad skumt. Inte för att jag har sett honom hemma så mycket på senaste, men ändå. Finns ingen att skylla på när kakorna är slut. Finns ingen som kan förklara vad konstiga ord betyder. Finns ingen som kan hjälpa en att tömma diskmaskinen när man inte orkar göra det själv. Det känns konstigt, faktiskt. De där småsakerna som man inte tänkt på innan.
Nu kommer vi inte bo tillsammans mer. Han är vuxen och snart, snabbare än vad jag tror, så är det min tur.
Aja, om en vecka så har jag iallafall tagit över hans rum och det är ju lycka...!
